Nationellt vårdprogram för kronisk njursjukdom

SGLT2-hämmare och RAAS-blockad rekommenderas för att bromsa försämring av njurfunktion och minska risken för kardiovaskulär sjukdom och död¹

Kronisk njursjukdom (chronic kidney disease, CKD) är vanligt förekommande. Förutom nedsatt njurfunktion*, riskerar patienter med CKD att drabbas av kardiovaskulära komplikationer över tid. Diagnostik och optimal behandling av hypertoni, diabetes mellitus och hjärt-kärlsjukdom är central för primär prevention av CKD. I det nationella vårdprogrammet från 2024 beskrivs hur patienter med kronisk njursjukdom ska omhändertas och följas upp.¹

_{*Termen njurfunktion används generellt för att ange glomerulär filtrationshastighet (GFR). Oftast anges GFR normerat till kroppsyta och benämns då relativt GFR (eGFR) med enheten ml/min/1,73 m².}

Screening

Kontroll av blodtryck, P-kreatinin och urinsticka hos patienter med förhöjd risk för njursjukdom ger möjlighet att tidigt upptäcka kronisk njursjukdom. Riktad screening rekommenderas vid följande tillstånd:

• Diabetes mellitus
• Hypertoni**
• Hjärt- och kärlsjukdom**
• Genomgången nefrektomi**

Hos patienter med diabetes mellitus eller nydebuterad primär hypertoni eller otillräckligt kontrollerad hypertoni bör blodtryck, P-kreatinin/eGFR och U-albumin/kreatinin kontrolleras minst en gång årligen.¹

Kontrollera:

• Blodtryck
• P-kreatinin/eGFR
• U-albumin/kreatininkvot

_{**Hos patienter med primär hypertoni och ett stabilt välinställt blodtryck, patienter med hjärt- och kärlsjukdom, eller genomgången nefrektomi kontrolleras dessa prover vid första screening och därefter kontrolleras blodtryck och P-kreatinin årligen medan kontroll av albuminuri kan glesas ut.}

Diagnos

För att ställa diagnosen kronisk njursjukdom krävs nedsatt njurfunktion alternativt onormalt hög grad av albuminuri eller radiologiskt eller histopatologiskt påvisad njursjukdom under minst tre månaders tid.

Stadieindelning av kronisk njursjukdom

CKD klassificeras utifrån GFR, albuminuri och orsak. För diagnos krävs två mätningar med minst tre månaders intervall (se tabellen nedan).¹

Värdering av risk för försämrad njurfunktion vid kronisk njursjukdom

Albuminuri kan vara tecken på begynnande njurskada och är en prognostisk markör för framtida försämring av njurfunktion och kardiovaskulär morbiditet, även vid normalt GFR.

Två positiva prov krävs för säker diagnos.

U-albumin/kreatininkvot är den rekommenderade metoden och mäts genom ett stickprov av morgonurin. Viktigt att skilja på måttlig, kraftig eller mycket kraftig ökning av albuminuri, där det sistnämnda innebär nefrotiskt syndrom.^1*

_{*Vid nefrotiskt syndrom är dessutom P-albumin <30 g/L och P-lipider förhöjda.}

_{*Avvikande urinsediment, elektrolytobalans på grund av tubulära störningar, histologiska avvikelser i njurarna, strukturella avvikelser påvisade med bilddiagnostik (tex polycystiska njurar, njursjukdom associerad med reflux), eller en anamnes på njurtransplantation.}

_{Anpassad från referens 1.}

Öppna större bild som PDF

Behandling och behandlingsmål

Kronisk njursjukdom skall behandlas i tidigt stadium. Behandlingsmålen syftar till att bromsa upp förlust av njurfunktion och förhindra att patienten insjuknar i hjärt- och kärlsjukdom.

SGLT2-hämmare i kombination med ACE-hämmare eller ARB bromsar försämring av njurfunktion och minskar risken för kardiovaskulär sjukdom och död hos patienter med kronisk njursjukdom.¹

_{*För rekommenderad undre initieringsgräns se respektive SGLT2-hämmares produktresumé.}

_{Anpassad från referens 1.}