Suboptimal dosering eller avslutad behandling med RAAS-blockad är associerat med ökad mortalitet.

Vid hyperkalemi är det vanligt att man sätter ut läkemedel som hämmar RAAS, eftersom de är kända för att kunna höja S-kalium, vilket är långt ifrån optimalt då RAAS-blockad är den rekommenderade basbehandlingen vid både njur- och hjärtsvikt.^1–3

Omkring 50% av alla patienter som behandlas med MRA avbryter sin behandling på grund av hyperkalemi.⁴
_{Illustration producerad av AZ baserad på referens 4.}

Studier har visat att det finns ett samband mellan dosen av RAAS-blockad och mortalitet. Nedtitrering eller utsättning har visat sig fördubbla risken för mortalitet hos patienter med såväl njursvikt, hjärtsvikt som diabetes.⁵

Studier har dessutom visat att utsättning av RAAS-blockad vid hjärtsvikt, njursvikt och diabetes har en starkare koppling till mortalitet än hyperkalemin i sig.⁷

I de fall där RAAS-blockad sätts ut är det vanligt att de inte återinsätts

_{Illustration producerad av AZ baserad på referens 8}

Endast 15% av patienterna som avbryter sin behandling med RAAS-blockad på grund av hyperkalemi kommer att återinsättas inom 6 månader.⁸

_{Illustration producerad av AZ baserad på referens 4}

76% av patienter som avbryter sin MRA-behandling kommer inte att återinsättas under det närmsta året.⁴
_{Illustration producerad av AZ baserad på referens 4.}