KDIGO – kliniska riktlinjer för utvärdering och hantering av kronisk njursjukdom

SGLT2-hämmare rekommenderas för behandling av patienter med kronisk njursjukdom, med och utan diabetes¹

I riktlinjerna från 2024 ger arbetsgruppen för Kidney Disease: Improving Global Outcome (KDIGO), SGLT2-hämmare en mer generell rekommendation (1A) för vuxna med kronisk njursjukdom (CKD) än i de tidigare riktlinjerna för patienter med typ 2-diabetes och CKD.¹

1A-rekommendationen vid CKD (3.7.2) lägger stort värde vid vikten av att minska risken för njursvikt, kardiovaskulär död och hjärtsvikt hos personer med CKD, liksom den minskning av risk för sjukdomsprogression som visats i flera stora, placebokontrollerade och randomiserade studier.¹

Rekommendationen utvidgar även den tidigare skrivningen (1.3.1) från KDIGO:s kliniska riktlinjer för diabetesbehandling vid kronisk njursjukdom, till att även inkludera personer med orsaker till CKD som inte är relaterade till diabetes.¹

Rekommendation 3.7.1: Vi rekommenderar att patienter med typ 2-diabetes (T2D), CKD och ett eGFR ≥20 ml/min/1,73 m2 behandlas med en SGLT2-hämmare (1A).

Punkt 3.7.1: När en SGLT2-hämmare initieras, är det rimligt att fortsätta med en SGLT2-hämmare även om eGFR sjunker under 20 ml/min/ 1,73 m2, såvida den inte tolereras eller om en njurtransplantation inleds.

Punkt 3.7.2: Det är rimligt att avstå från SGLT2-hämmare under perioder av långvarig fasta, kirurgi eller allvarlig medicinsk sjukdom (som kan öka risken för ketos).

Rekommendation 3.7.2: Vi rekommenderar att vuxna personer med CKD behandlas med en SGLT2-hämmare vid följande tillstånd (1A):

• eGFR ≥20 ml/min/1,73 m2^* med urin-ACR ≥200 mg/g (≥20 mg/mmol), eller

• hjärtsvikt, oavsett nivå av albuminuri.

Punkt 3.7.3: Initiering av en SGLT2-hämmare innebär inte nödvändigtvis någon ändring av monitoreringen av CKD och den reversibla minskningen av eGFR vid initiering är generellt ingen indikation för att avbryta behandlingen.

Rekommendation 3.7.3: Vi föreslår att vuxna personer med eGFR 20 till 45 ml/min/1,73 m2 och urin-ACR <200 mg/g (<20 mg/mmol) behandlas med en SGLT2-hämmare (2B).

_{*För rekommenderad undre initieringsgräns se respektive SGLT2-hämmares produktresumé.}

Holistisk hantering av risker vid kronisk njursjukdom

Behandlingsmålen vid kronisk njursjukdom syftar till att bromsa upp förlust av njurfunktion och att förhindra att patienten insjuknar i hjärt- och kärlsjukdom. I syfte att underlätta behandling och riskhantering vid kronisk njursjukdom har KDIGO tagit fram följande översikt¹.

_{Anpassad från Figur 18 KDIGO Kidney Int 2024; 105 (Suppl 4S)}

_{*Basbehandlingen vid CKD inkluderar SGLT2-hämmare i kombination med RAAS-blockad. RAAS-blockad (ACE-hämmare eller ARB) bör vara förstahandsbehandling för blodtryckskontroll vid albuminuri, annars kan kalciumantagonister eller diuretika också övervägas. Alla tre klasser behövs ofta för att uppnå blodtrycksmål.}

Öppna större bild som PDF

Helhetssyn på behandling och riskmodifiering vid kronisk njursjukdom (CKD).

Behandling för att bromsa CKD-progression och minska kardiovaskulär risk: SGLT2-hämmare och maximalt tolererade doser av ACE/ARB. Lipidsänkande behandling (statiner) och/eller trombocythämmande behandling för patienter med CKD som riskerar aterosklerotiska händelser.

Bildikonerna symboliserar följande fördelar: blodtrycksmanschett = blodtryckssänkande, glukometer = glukossänkande, hjärta = visad hjärtprotektion, njure = visad njurprotektion